torsdag 14 maj 2009

På Internet kan du se din grannes fotoalbum.

En del av konstprojektet som David Sjöqvist ställer ut i Trollhättans konsthall består av ett traditionellt fotoalbum. Genom att placera albumet offentligt på Konsthallen vill han att skapa funderingar och diskussioner om vårt sätt att dela med oss av våra "privata" bilder på Internet.

Med Internettjänster så som facebook och bilddagboken mm. delar vi med oss av bilder på ett sätt som inte var möjligt förut. På Internetcommunityt facebook är det fullt möjligt att råka stöta på din grannes fotoalbum. Ett fotoalbum som fram tills nu bara hade gått att se om du var bjuden dit och att grannen visade den för dig. Nu behöver du inte känna grannen så väl, du behöver inte känna grannen alls. Bilderna finns där på Internet för princip alla att beskåda. Man kan självklart välja olika inställningar som gör att åtkomsten blir mindre men har du väl lagt upp en bild finns den där i cyberrymden. Vanligtvis väljer man att vänner och vänners vänner på t.ex. facebook får ta del av bilderna. I ett nätverk som detta blir det snabbt väldigt många som kan ta del av dem. Dessutom kan du "tagga" bilden. Det betyder att man talar om vem som är i bilden. Detta blir också kopplat till dennes facebookprofil. Sen är det också fritt fram för ens vänner att kommentera i direkt anslutning till bilden.
Någonstans har vi ett behov av att visa upp våra bilder och nyfiket titta på andras bilder som en del i vårt identitetsskapande. Vad känner du för bilddelningen som sker på Internet?

Tankar kring vad som händer när en bild blir tillgänlig för alla skriver jag om i föregående inlägg om ettor och nollor.

2 kommentarer:

  1. "Någonstans har vi ett behov av att visa upp våra bilder och nyfiket titta på andras bilder som en del i vårt identitetsskapande"...?

    Verkligen? Jag kan inte säga att jag känner igen mig ett dugg i det påståendet. Jag känner varken vilja att dela med mig av mina privata foton eller att titta på någon annans päronfoton och "det här gör jag just nu och det är totalt meningslöst, men jag vill ändå dela med mig av det"-foton.
    Det intresserar mig inte på något sätt, lika lite som jag tycker det är meningsfullt att läsa en skvallerblaska.

    Integritet är viktigt, anser jag.
    Visst, jag lägger upp foton i min portfolio, men där har de ett annat syfte än att dela med sig av mitt dagliga liv. De är menade att visa upp mina kunskaper som fotograf, vilket är något helt annat. Såklart bygger det också upp en slags identitet, men på en annan nivå. Fortfarande personlig, men utan att för den delen vara utelämnande och det kan kännas rätt befriande.

    SvaraRadera
  2. Självklart gäller det inte alla, men merparten som använder facebook i min "vänkrets" lägger upp bilder vilket är ett tecken på att man vill visa vad man håller på med.

    Vad gäller skvallerblaska så är det en bra beskrivning av hur facebook kan användas. Där kan man få senaste nytt från ens vänner. Få reda vilka som har blivit ihop och vilka som gjort slut. Smaskigt värre! Vill det sig riktigt illa kommer man på sig själv med att spionera.
    Och andra sidan vet jag inte hur spioneri det är då det mesta som är upplagt faktiskt har godkänts av den personen.

    Att inte vara med i facebook eller att vara med annan identitet ger också en bild av vem man är.

    SvaraRadera