I mitt inlägg kring identitetsjakt på internet så nämner jag mitt internetberoende, hur "jag" (eller du?)känner ett behov av att använda mig av internet för att kunna skapa "mina" (våra?) olika sorters identiter, eller visa upp mina olika sorters jag om ni så vill. Tankebanan åker till nästa station och stannar vid beroendet i sig. Inte bara av att känna starkt för eller få en kick av att ta på sig olika profiler på facebook, men att faktiskt vara beroende av internet.
I mitt dagliga arbete är jag knuten till min dator och internet. På så sätt är jag beroende av internet, med kontakter över hela landet och världen som dagligen skall underhållas så skulle jag och mitt arbete få abstinensbesvär om internet skulle välja att lägga av i ett par veckor. Vi skulle bli handlingsförlamade, ligga och kallsvettas tillsammans; mitt arbete och jag.
Har vi underlättat möjligheten eller kanske snarare risken för att skapa beroenden? Genom lättillgängliga spelsajter, pornografiska sidor och communities. Är det någons ansvar att ta på sig att det är lättare fler till exempel blir spelberoende eftersom tjänsten nu finns tillgänglig 24 timmar om dygnet 365 dagar om året? Eller är det kanske som med rökning, man väljer ju att ta det där första blosset, trots att man vet att det är farligt...?
Beroende genom arbtetet eller ej, internet har blivit en vana, en vardag som rutar in våra liv och som vi anpassar våra beteendemönster efter. Men är det verkligen en dålig sak? Vår värld har blivit större i den bemärkelsen att vi nu kan ha direktlivesupersnabbuppkopplingkontakt med i princip hela världen. Samtidigt har världen blivit liten eftersom den nu är tillgänglig på ett helt annat sätt. Vi behöver inte alla älska Dallas som på 80-talet eftersom det finns andra serier att följa via internet. Vi kan nischa oss och hitta jämlikar, sådana som är som oss.
HEJ LISA!
Barnen är här!
4 år sedan
Inlägg
