Känner du ett behov av att visa upp dig på Internet?

Utav elva röster svarade en att den kände ett behov av att visa upp sig på Internet och de andra tio att de inte kände ett behov för det.

"Hej jag heter Lisa och jag är internetberoende"

I mitt inlägg kring identitetsjakt på internet så nämner jag mitt internetberoende, hur "jag" (eller du?)känner ett behov av att använda mig av internet för att kunna skapa "mina" (våra?) olika sorters identiter, eller visa upp mina olika sorters jag om ni så vill. Tankebanan åker till nästa station och stannar vid beroendet i sig. Inte bara av att känna starkt för eller få en kick av att ta på sig olika profiler på facebook, men att faktiskt vara beroende av internet.

I mitt dagliga arbete är jag knuten till min dator och internet. På så sätt är jag beroende av internet, med kontakter över hela landet och världen som dagligen skall underhållas så skulle jag och mitt arbete få abstinensbesvär om internet skulle välja att lägga av i ett par veckor. Vi skulle bli handlingsförlamade, ligga och kallsvettas tillsammans; mitt arbete och jag.

Har vi underlättat möjligheten eller kanske snarare risken för att skapa beroenden? Genom lättillgängliga spelsajter, pornografiska sidor och communities. Är det någons ansvar att ta på sig att det är lättare fler till exempel blir spelberoende eftersom tjänsten nu finns tillgänglig 24 timmar om dygnet 365 dagar om året? Eller är det kanske som med rökning, man väljer ju att ta det där första blosset, trots att man vet att det är farligt...?

Beroende genom arbtetet eller ej, internet har blivit en vana, en vardag som rutar in våra liv och som vi anpassar våra beteendemönster efter. Men är det verkligen en dålig sak? Vår värld har blivit större i den bemärkelsen att vi nu kan ha direktlivesupersnabbuppkopplingkontakt med i princip hela världen. Samtidigt har världen blivit liten eftersom den nu är tillgänglig på ett helt annat sätt. Vi behöver inte alla älska Dallas som på 80-talet eftersom det finns andra serier att följa via internet. Vi kan nischa oss och hitta jämlikar, sådana som är som oss.

HEJ LISA!

Vad händer med alla ens Internetkonton när man dör?

Jag har inloggningar till höger och vänster. En del privata och en del mindre privata. Men vad händer med alla konton när man dör? Det känns lite skumt att se döda personers profiler flyta runt i cyberrymden. Jag tänker min egna profil på facebook. Folk kommer ju kunna kommentera, tagga och se bilder från mig.
Pratade med några kompisar om det här och det visade sig att det fanns en Internettjänst som är kopplat till folkbokföringen och som avslutar alla registrerade konton om man skulle bli registrerad som död. Den till och med kunde skicka ut ett sista meddelande till alla man är sammanlänkade med. "Jag är död nu, ha det så bra".
Tyvärr kommer jag inte ihåg vad tjänsten hette. Ska kolla upp detta.
Annars stängs väl de flesta konton av automatiskt efter tag om man inte använt dem, eller?

/brunettdave

Är du rädd att bilder som du laddar upp på Internet ska användas i fel sammanhang?

På frågan i Virtuella charaders nätundersökning svarade 1 att den var rädd att ens bilder skulle hamna i fel sammanhang och 4 att de inte var det.

På Internet kan du se din grannes fotoalbum.

En del av konstprojektet som David Sjöqvist ställer ut i Trollhättans konsthall består av ett traditionellt fotoalbum. Genom att placera albumet offentligt på Konsthallen vill han att skapa funderingar och diskussioner om vårt sätt att dela med oss av våra "privata" bilder på Internet.

Med Internettjänster så som facebook och bilddagboken mm. delar vi med oss av bilder på ett sätt som inte var möjligt förut. På Internetcommunityt facebook är det fullt möjligt att råka stöta på din grannes fotoalbum. Ett fotoalbum som fram tills nu bara hade gått att se om du var bjuden dit och att grannen visade den för dig. Nu behöver du inte känna grannen så väl, du behöver inte känna grannen alls. Bilderna finns där på Internet för princip alla att beskåda. Man kan självklart välja olika inställningar som gör att åtkomsten blir mindre men har du väl lagt upp en bild finns den där i cyberrymden. Vanligtvis väljer man att vänner och vänners vänner på t.ex. facebook får ta del av bilderna. I ett nätverk som detta blir det snabbt väldigt många som kan ta del av dem. Dessutom kan du "tagga" bilden. Det betyder att man talar om vem som är i bilden. Detta blir också kopplat till dennes facebookprofil. Sen är det också fritt fram för ens vänner att kommentera i direkt anslutning till bilden.
Någonstans har vi ett behov av att visa upp våra bilder och nyfiket titta på andras bilder som en del i vårt identitetsskapande. Vad känner du för bilddelningen som sker på Internet?

Tankar kring vad som händer när en bild blir tillgänlig för alla skriver jag om i föregående inlägg om ettor och nollor.

Är du medlem i något Internetcommunity?

På frågan i Virtuella charaders nätundersökning svarade 11 av 11 att de var medlemmar i något Internetcommunity.

Ettor och nollor, vad skapar verkligheten i bilden?

De här två bilderna på 70x100cm som David Sjöqvist ställer ut finns på konsthallen i Trollhättan fram t.o.m 24 maj tillsammans med ett traditionellt "privat" fotoalbum.
De är uppbyggda av ettor och nollor, porträttet med svarttonade tecken mot vit bakgrund och den andra med vittonade tecken mot svart bakgrund.
Det har alltid pratats om vad en bild är. Visar den vad det är den avbildar eller är det bara en bild av vad den avbildar. Ordet avbilda är väl då en bra förklaring i sammanhanget om vad en bild är. Bild av något.
Bilden får betydelse av det vi ser i den. Det kan vara helt olika saker beroende på erfarenhet och kulturella skillnader. Dessutom beror det väldigt mycket i vilket sammanhang de visas. Vart den visas och om den visas ihop med andra bilder.
Det är inte svårt att göra kopplingen mellan ovanstående bilder att det skulle kunna vara samma tjej. I ett visst sammanhang skulle det kunna vara det, vi kan säga att det är det. I själva verket är porträttet en bild som David har tagit och den andra en blid som kommer från något som kallas Creative Commons. Där kan man söka efter bilder som man får lov att använda, vissa även i kommersiellt syfte.
Nu är det ju ingen tjej på någon av bilderna utan bilder av två tjejer. Det är egentligen bara tecken. Tydligare blir det i det den digitala världen där informationen består av ettor och nollor som t.ex. en dator måste tolka.
Tankar som jag funderar kring är om man på så sätt inte kan koppla en viss människa eller händelse till en bild, om man nu kan försvara sig med att den bara består av just ettor och nollor.
Bilden skulle lika gärna kunna vara manipulerad. Det är ganska lätt att ta en bild, kanske en bild som du lagt upp. Ta delar från den och använda i en annan bild.

Om Internet tar slut...

...vad händer då?
Som den inbitna "Internet addict" jag blivit känner jag att föregående post behöver en motreatktion.

Slutet av Internet?

http://www.slutet.se/

Tänk om man tänkte (såhär) kring identitesjakt

Tänk-om man fick välja, vraka och vältra sig i alla världens människor, dem med perfekt plockade ögonbryn, fylliga läppar och medryckande personlighet. Detta underbara tänk-om-syndrom får mitt nogrannt uppbyggda självförtoende att flaga. Tänk-om jag kunde vara någon helt annan. Någon perfekt. Eller tänk-om jag kunde få vara ett oskyldigt barn, guldgula lockar och pigga ögon, helt utan bördor. Eller, eller kanske en äldre herre, en sofistikerad kuf med buskiga ögonbryn och veckad panna. En person som bär på de sju havens hemligheter.

Tänk-om jag kunde vara mig själv.

Jag vill vara dem alla.
Perfekt och vacker på måndag.
Änglalik och barnslig på tisdag och eventuellt onsdag.
Torsdag ägnar jag åt att vara ålderlig och filosofisk.
Fredag super jag skallen av mig och gör saker jag annars inte vågar.
På helgen vilar jag.

Identitetsjakt verkar vara evigt, lika evigt som internet är oändligt. Jag kan välja en personlighet för varje ny morgon jag väcker. Kan vara pervers, tråkig, vacker, oskuldsfull eller låtsas vara mig själv på någon annans profil. Jag kan skapa en fiktiv person som har ett pseudonym; mig. Jag låtsas vara någon som i sin tur låtsas vara mig.

Och det talas om charader, ett spel, ett märkligt skådespel med oskrivna regler. Vilka är dessa regler? Reglerna för vårt skådespel i en virtuell värld? Eller får jag göra precis vad jag vill? Får jag ta mig an alla dessa roller? Hur kan någon egentligen veta om jag ljuger om jag kallar mig Laila_47 trots att mitt ansikte inte fått en enda fåra, inga kråkfötter eller trötta ögon. Tänk om Laila_47 bloggar om de tankar jag inte vågar? Vem kan säga att hon inte finns? Vem kan anklaga mig för att ljuga, jag kanske bara tänkte:Tänk-om jag kunde vara mig själv?Jag säger att jag dricker mina öl på fredag för att göra saker, för att våga göra saker jag annars inte vågar. Mitt internetanvändande verkar ha tagit en liknande vändning, jag visar upp min kallpratande, korrekta sida på facebook, har kvar helgon i smyg där jag låter mina tonårsdrömmar leva ut. På poeter.se visar jag mina innersta tankar för pretentiösa poeter, på efterfesten skryter jag om mina senaste bravader. Lunarstorm använder jag bara ibland nu för tiden, vi blev för många, alldeles för många som låtsades alldeles för mycket.Jag berusar mig själv med mina olika identiteter och gör saker jag annars inte vågar.

För tänk-om jag kunde vara mig själv.

Virtuella charader (intro.)

Hej!

I takt med exponeringen av våra liv på nätet växte mina funderingar om hur vi använder, uppfattar och känner för Internet.
Vad kan man vinna i sitt identitetsskapande och vad kan man förlora i integritet? Behöver vi vara rädda för att informationen om oss ska missbrukas eller kan vi bortförklara oss med att all information bara består av ettor och nollor?
Denna "blogg" kom till i samband med utformandet av ett konstprojekt tillsammans med David Sjöqvist som ställdes ut i Trollhättans Konsthall mellan 14:e och 24:e maj 2009. Det är studenter från programmen Digitala Media, filmproduktion samt kursen konst-, design- och multimediaprojekt på Högskolan Väst som tillsammans ställer ut under utställningen Media Art.

Hans konstprojekt består av två bilder helt uppbyggda av ettor och nollor och ett fotoalbum med bilder av honom samt den här sidan som är till för tankar och känslor om Internet. Till den här sidan har jag bjudit in lite folk som kommer att skriva om Internetrelaterade tankar, känslor och fenomen. Förutom inläggen är det alla som kommenterar med sin syn om de olika inläggen som kommer att vara själva kärnan av sidan. Ni får självklart bidra med förslag på ämnen som ni tycker är intressanta.

Mer om utställningen hittar du på inläggen:
På internet kan du se din grannes fotoalbum
Ettor och nollor, vad skapar verkligheten i bilden?


Vänliga hälsningar,

brunettdave