Den kvinnliga mystiken skärskådad

Jag har en stark känsla av att det här inlägget på en tämligen välrenomerad modeblogg är talande för vår tid på något sätt. Jag vet bara inte hur. Inlägget får helt enkelt tala för sig själv.

http://www.minnies.se/startsida-/kategorier/blogg/455-back-from-the-gynecologist.html

Allas eder trogna
Paranoia
Jag är den sista som överger er.

Facebook

Webbvett!

Med stor frihet som Internet erbjuder kommer ett stort ansvar.
Om ni känner till några sidor i webbvett får ni gärna lämna länkarna till dem i kommentarsfältet.

Mobilromaner på Kobra om succé.

Såg precis SVT Kobras avsnitt om succé. Där berättar de om kulturutövare som har fått genombrott. Vilka de är och vilka sätt som de gjorde sig kända. Konstfacksstudenten Anna Odell och författaren Dan Brown som innan succén med Da Vinci koden var lärare med sångkarriärsvisioner är några av dem som de beskriver. En annan intressant sak var mobilromaner som är stora i Japan.

"Världen består av ett fåtal kända kulturarbetare som har sitt på det torra och sen så mängder och åter igen mängder av hoppfulla som tror att det ska hända just dem"
Kristofer Lundström - Kobra

Mobilromaner är historier som skrivs på telefon för att bli nedladdade och lästa på telefon. Kapitlen är oftast så långa att man hinner läsa dem mellan två tunnelbanestationer. Tecken, symboler och ikoner förstärker upplevelsen av texten.
En författares roman hade blivit nedladdat 57000 gånger, men det är först när den ges ut i bokform som genomslaget är faktum och man kan tjäna pengar på den. Att det är förbjudet att prata i mobiltelefon i Japans tunnelbanenät kan vara en av orsakerna till att det textas väldigt mycket.

Klicka här för mer om Kobra om succé! Programmet går även att se i SVT play i 30 dagar framåt.

Fascineras av Virtuell perfektion på SVT2

Vad händer i de virtuella världar som skapas och sprids över Internet? På SVT visar de en dokumentär som heter virtuell perfektion. Det är en hel del intressanta tankar som tas upp i den.

En stor fråga som är genomgående är hur fria dessa världar ska eller får vara. Ska användarna själva skapa regler och lagar eller måste de följa de lagar som finns på "riktigt"? Dessa riktiga lagar är dessutom olika från land till land. Ett spel har dessutom sammankomster i "verkliga livet" där man beslutar om olika frågor.
Det är spännande att tänka sig hur den virtuella världen blir mer och mer del i den traditionella världen som vi är vana vid. Hur kommer det att utveckla oss som människor?



Förutom dokumentären finns mer info på deras hemsida Another Perfect World, in search of Virtual Paradise.

Hotmail, msn, sms

hotmail, msn och sms du kan slå en signal sen
när klockan börjar närma sig fem
jag menar, det är lugnt
tjena, hej och vi ses på nått sätt
men vart ska vi ikväll?
pustervik, kontiki eller nefertitivi kan mötas upp på kungsportsplatsen det är ungefär som mellanstadiet när man sågs under eken på rasten det var inga måsten
men jag tror dom spelar bra musik på berget sen senare inatt
så skulle vi gå till röda sten sen? nej juste, ditt gamla ragg hänger där
och du är ju fortfarande kär vi får tänka om, nya planer och andra idéer
vart är det bra häng, billig öl och sjyssta folk? lagom discodans, ett ställe man kan smyga iväg och röka en holk?
fan, jag önskar jag hade en dator här så jag kunde
kika in på djungeltrumman
för här i stan, fungerar inte djungelns lag
ingen idé att slå på stora trumman för öronen är vända bortåt
men du, vad sägs om framåt uppåt?
jag vet inte, men jag har satt på mig bästa partydressen
och laddat hela veckan nu måste jag ha en öl så spänningen släpper i armarna
ni vet vad dom säger, det gäller att ha kul innan man blir gammal och ful
jag skiter i söndagen och bakfylleångesten
och på facebook står det ju att alla andra har ju också varit ute och ramlat runt
och då måste det väl ändå vara ganska så lugnt?

Text av Sofie Ludvigsson, sofej.blogg.se

Så många bilder av de vi tar lägger vi upp på Internet

Enligt en undersökning lägger vi upp 42 procent av alla bilder vi tar på Internet. Läs Amy Lagermans artikel på bl.a. ttela och Kamera & bild.

Virtuella Charaders tidigare inlägg om bilder på nätet:
På Internet kan du se din grannes fotoalbum.
Ettor och nollor, vad skapar verkligheten i bilden?
Virtuella Charader (intro.)

Bildspelet nedan visar bilder som hämtats från flickr. Det är alltså bilder som personer har lagt upp och delat med sig av. Kategorin för bilderna är people.
OBS! Ett stort problem med att bädda in ett bildspel så här är att man själv inte kan ha någon kontroll av vilka bilder som kan dyka upp. Personer kan lägga upp vilka bilder de vill och tagga dem med kategorin people.


Created with Admarket's flickrSLiDR.

Farligt att blogga

Göteborgsposten skrev onsdagen tredje spetember om en ung bloggare som hade blivit dödshotad.
I sin blogg hade bloggaren skrivit nedlåtande saker om sina klasskompisars klädstilar. Som följd för hennes inlägg hade hon fått anonyma hot bland kommentarerna.
I en annan artikel skriver GP om ungdomar som säger att man måste vara extrem för att nå ut som bloggare, vilket också kan medföra att bloggare provoserar för att få mer läsare. Ju mer man provoserar, ju mer utsatt blir man. "Experten: Vänta med att trycka på knappen" är rubriken på en följdartikel där experten på yttrandefrihet, Nils Funcke berättar om att det är väldigt enkelt att trycka på en knapp utan att förstå eller ens tänka på vilka konsekvenser det kan få.
Man måste alltså tänka sig för innan man publicerar något på Internet.

Intressant blogg om ämnet: Nätkulturer

Våga vara ful på facebook

"Våga var ful på FB" heter en grupp på facebook som låter dig sänka garden och visa upp ditt fulaste jag offentligt. Den ena uppladdade bilden efter den andra överträffar varandra i fulhet. Det är allt från grimaser till vanliga bilder som upphovsmannen själv tycker är tillräckligt ful som den är.
Det känns faktiskt rätt skönt att släppa på sina hämningar inför andra. I det här fallet gör man det till och med inför folk man aldrig träffat förut. Jag tror att det här skapar ett mer lättsamt förhållande till livet, vad tycker ni?
Några fler grupper om att vara ful på facebook är, "Våga vara ful på Facebook",

"Bilderna på facebook förstör mitt goda rykte" och "Ful är det nya Snygg".
Som motreaktioner till grupper som dessa finns min nystartade grupp, "Våga vara fin på FB" och "VARFÖR vara ful på facebook?". På googles bildsökning av ordet grimaser finns 15300 träffar. Vad som är fullt eller fint är dock relativt så man kan ju ta det hela med en nypa salt.

Snackis, genom bl.a. facebook marknadsför du och jag Apoliva!

Den 27:e juli twittrade Brunettdave om facebookgruppen "Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen". Då hade den 21,741 medlemmar. Jag tyckte nog också att hon såg lite läskig ut men att det skulle finnas en grupp med så många medlemmar redan då tyckte jag var intressant. Nu elva dagar senare har gruppen 100,699. Det som Apoteket har lyckats med är en så kallad "snackis". Genom att nå ut till rätt personer och kanaler sprids företags produkter och varumärke vind för våg på Internet. Om det var medvetet från apotekets sida vet jag inte, men läskig eller inte så har produkten onekligen fått en väldigt stor spridning. Jag själv och alla andra som skriver om detta eller går med i gruppen bidrar på så sätt till denna form av marknadsföring. Förutom denna grupp finns mängder med motreaktionsgrupper på facebook. GT listar några av dem på artikeln som jag länkat till nedan.
Nu finns det företag som specialiserar sig på att skapa snackisar. Det är väl egentligen något som funnits med länge, varje sak som ska marknadsföras vill man ju ska nå ut till så många som möjligt, men nu blir det allt smartare och oftast vet man inte ens om att det är reklam. Går reklam på tv stänger man av det, när vi gör reklamjobbet själva är det knepigare att ta sig ut.

Läs mer på:
GT: "Hon skrämmer slag på tittarna"
Metro: "80 000 livrädda för Apoliva-reklamen"
DN: "Apotekets reklam väcker obehag"
Techrisk: "Rädsla eller viral marknadsföring"

Kommer vi bli slavar under Internet?

Frågan är inte om utan när vi blir slavar under Internet om man får tro Vinton G Cerf en av Internets grundare och DN´s artikel "Vi är Internet".
Läser man artikeln får man uppfattningen av att Internet kommer att kontrollera oss istället för tvärtom i framtiden likt filmen Matrix.
Det är ju faktiskt inte så svårt att tänka sig att det skulle vara en trolig utveckling av Internet, med tanke på all information den bär av oss. Allt som är länkat samman.

Är det skrämmande eller spännande, vad tycker du?

Ofrivilligt spionage?

Det var ett tag sedan Brunettdave skrev så jag kände att det var dags att själv posta ett inlägg.
Spionage, omedvetet eller medvetet så är Internet med bl.a. facebook värsta verktyget. För det mesta gör man det omedvetet, man får folks liv oavsett om man är intresserade av dem projicerade rätt upp i ansiktet. Man kommer på sig själv surfa runt bland andras bilder som man aldrig hade haft en tanke på att titta på annars. Oj, är du vän med han och där bröt de upp sin relation.
Härom veckan skulle jag och min sambo titta på en lägenhet i stan och av någon skum anledningen, vet faktiskt inte varför så sökte jag på facebook för att se om de som bodde där innan var med. Kanske för att jag skulle kunna se hur de såg ut. Varför skulle det vara intressant? Fick i alla fall reda på att jag hade några gemensamma vänner som jag sedan till råga på allt kunde fråga ut.

Virtuella Charader på bloggkartan.se!

Jag har placerat min blogg i Trollhättan på bloggkartan.se!

Videoklipp - facebook i verkliga livet

Stör du dig på Blondinbellas blogg?

Det är många som börjar blogga, man kan läsa om allt. Vad tycker du om bloggandet?

Vad gör en blogg intressant? Det är något jag har funderat på när jag surfat runt på bloggar som Blondinbella, Stina-Lee och Nätkultur.
Det finns säkert väldigt mycket man skulle kunna diskutera om varför folk läser Blondinbella men det får ni bidra med. Jag stötte på något som heter bloglovin'. Det är en tjänst som hjälper dig hålla reda på dina favoritbloggar. Man kunde alltså prenumerera på hennes blogg genom tjänsten. Väl där kunde jag konstatera att hon låg som tvåa på listan med 15758 prenumeranter, etta låg Kenza. Ingen aning vad det är för blogg. Stina-Lee gick jag in på för hon hade flest nya prenumeranter idag och när jag skriver detta låg på 54 jämfört med Blondinbellas 31. Det är livsstilsmagasin om mode med "personlig" stil som funkar bra. Skillnaden mellan dem båda var att Stina-Lee har eller ska få ett barn. Läste inte så noga. Man läser ju bara det man är intresserad av, eller hur?
Enligt nätundersökningen visade det sig att det är just det som man är intresserad av som man läser. En annan sak man kan läsa ur den här undersökningen är att det är sju tappra människor inklusive mig själv som läser den här bloggen. Nätkulturbloggen hittade jag genom bloglovintjänsten för att jag skulle se om jag kunde hitta något som jag var intresserad av. Mina sökord var Internet och kultur. Den hade 4 prenumeranter. Bara för att fullborda marknadsföringen av bloglovin' har jag lag till en länk nedan för att följa min blogg där igenom.
Följ min blogg med bloglovin, eller inte. Du bestämmer!

Blondinbellawannaben,
Brunettdave

Svar till zpiderweb's inlägg "Håller idioti på att bli ett folkhälsoproblem?" 28 maj 2009

Läs inlägget "Håller idioti på att bli ett folkhälsoproblem?" på zpiderweb.se.

Helt klart roligt och stimulerande med nätsatir. Ser fram emot humoristiska sanningar!
Jag står ju dock på kattbloggarnas sida där jag ser deras/vårt bloggande som en del i utvecklingen av sin identitet. En identitet som kan vara väldigt utsvävande med Internets hjälp.

Sen förstår jag dilemmat i att själv skriva en blogg om andras bloggar. Hur man än vrider och vänder på det så är alla inklusive oss en del i Internetanvändningen. En användning som en så länge är relativt fri.

Fortsätt skriv, det finns en hel del roligt att skriva om.

Skulle du klara dig utan Internet?

Sju av nio skulle klara sig utan Internet. Jag skulle nog påstå att jag klarade mig utan Internet, men nu när det finns ser jag väldigt mycket av Innehållet som användbart. Mycket av det jag gör med Internet har jag dessutom svårt att slita mig ifrån, på gott och ont.

Hur många flikar har du vanligtvis uppe samtidigt i din webbläsare?

På frågan svarade 41% att hade 6-10 flikar uppe samtidigt.
Är det bra att ha igång så mycket samtidigt eller bidrar det till mer stress?
Själv försöker jag hela tiden stänga ner så många flikar som möjligt.

Känner du ett behov av att visa upp dig på Internet?

Utav elva röster svarade en att den kände ett behov av att visa upp sig på Internet och de andra tio att de inte kände ett behov för det.

"Hej jag heter Lisa och jag är internetberoende"

I mitt inlägg kring identitetsjakt på internet så nämner jag mitt internetberoende, hur "jag" (eller du?)känner ett behov av att använda mig av internet för att kunna skapa "mina" (våra?) olika sorters identiter, eller visa upp mina olika sorters jag om ni så vill. Tankebanan åker till nästa station och stannar vid beroendet i sig. Inte bara av att känna starkt för eller få en kick av att ta på sig olika profiler på facebook, men att faktiskt vara beroende av internet.

I mitt dagliga arbete är jag knuten till min dator och internet. På så sätt är jag beroende av internet, med kontakter över hela landet och världen som dagligen skall underhållas så skulle jag och mitt arbete få abstinensbesvär om internet skulle välja att lägga av i ett par veckor. Vi skulle bli handlingsförlamade, ligga och kallsvettas tillsammans; mitt arbete och jag.

Har vi underlättat möjligheten eller kanske snarare risken för att skapa beroenden? Genom lättillgängliga spelsajter, pornografiska sidor och communities. Är det någons ansvar att ta på sig att det är lättare fler till exempel blir spelberoende eftersom tjänsten nu finns tillgänglig 24 timmar om dygnet 365 dagar om året? Eller är det kanske som med rökning, man väljer ju att ta det där första blosset, trots att man vet att det är farligt...?

Beroende genom arbtetet eller ej, internet har blivit en vana, en vardag som rutar in våra liv och som vi anpassar våra beteendemönster efter. Men är det verkligen en dålig sak? Vår värld har blivit större i den bemärkelsen att vi nu kan ha direktlivesupersnabbuppkopplingkontakt med i princip hela världen. Samtidigt har världen blivit liten eftersom den nu är tillgänglig på ett helt annat sätt. Vi behöver inte alla älska Dallas som på 80-talet eftersom det finns andra serier att följa via internet. Vi kan nischa oss och hitta jämlikar, sådana som är som oss.

HEJ LISA!

Vad händer med alla ens Internetkonton när man dör?

Jag har inloggningar till höger och vänster. En del privata och en del mindre privata. Men vad händer med alla konton när man dör? Det känns lite skumt att se döda personers profiler flyta runt i cyberrymden. Jag tänker min egna profil på facebook. Folk kommer ju kunna kommentera, tagga och se bilder från mig.
Pratade med några kompisar om det här och det visade sig att det fanns en Internettjänst som är kopplat till folkbokföringen och som avslutar alla registrerade konton om man skulle bli registrerad som död. Den till och med kunde skicka ut ett sista meddelande till alla man är sammanlänkade med. "Jag är död nu, ha det så bra".
Tyvärr kommer jag inte ihåg vad tjänsten hette. Ska kolla upp detta.
Annars stängs väl de flesta konton av automatiskt efter tag om man inte använt dem, eller?

/brunettdave

Är du rädd att bilder som du laddar upp på Internet ska användas i fel sammanhang?

På frågan i Virtuella charaders nätundersökning svarade 1 att den var rädd att ens bilder skulle hamna i fel sammanhang och 4 att de inte var det.

På Internet kan du se din grannes fotoalbum.

En del av konstprojektet som David Sjöqvist ställer ut i Trollhättans konsthall består av ett traditionellt fotoalbum. Genom att placera albumet offentligt på Konsthallen vill han att skapa funderingar och diskussioner om vårt sätt att dela med oss av våra "privata" bilder på Internet.

Med Internettjänster så som facebook och bilddagboken mm. delar vi med oss av bilder på ett sätt som inte var möjligt förut. På Internetcommunityt facebook är det fullt möjligt att råka stöta på din grannes fotoalbum. Ett fotoalbum som fram tills nu bara hade gått att se om du var bjuden dit och att grannen visade den för dig. Nu behöver du inte känna grannen så väl, du behöver inte känna grannen alls. Bilderna finns där på Internet för princip alla att beskåda. Man kan självklart välja olika inställningar som gör att åtkomsten blir mindre men har du väl lagt upp en bild finns den där i cyberrymden. Vanligtvis väljer man att vänner och vänners vänner på t.ex. facebook får ta del av bilderna. I ett nätverk som detta blir det snabbt väldigt många som kan ta del av dem. Dessutom kan du "tagga" bilden. Det betyder att man talar om vem som är i bilden. Detta blir också kopplat till dennes facebookprofil. Sen är det också fritt fram för ens vänner att kommentera i direkt anslutning till bilden.
Någonstans har vi ett behov av att visa upp våra bilder och nyfiket titta på andras bilder som en del i vårt identitetsskapande. Vad känner du för bilddelningen som sker på Internet?

Tankar kring vad som händer när en bild blir tillgänlig för alla skriver jag om i föregående inlägg om ettor och nollor.

Är du medlem i något Internetcommunity?

På frågan i Virtuella charaders nätundersökning svarade 11 av 11 att de var medlemmar i något Internetcommunity.

Ettor och nollor, vad skapar verkligheten i bilden?

De här två bilderna på 70x100cm som David Sjöqvist ställer ut finns på konsthallen i Trollhättan fram t.o.m 24 maj tillsammans med ett traditionellt "privat" fotoalbum.
De är uppbyggda av ettor och nollor, porträttet med svarttonade tecken mot vit bakgrund och den andra med vittonade tecken mot svart bakgrund.
Det har alltid pratats om vad en bild är. Visar den vad det är den avbildar eller är det bara en bild av vad den avbildar. Ordet avbilda är väl då en bra förklaring i sammanhanget om vad en bild är. Bild av något.
Bilden får betydelse av det vi ser i den. Det kan vara helt olika saker beroende på erfarenhet och kulturella skillnader. Dessutom beror det väldigt mycket i vilket sammanhang de visas. Vart den visas och om den visas ihop med andra bilder.
Det är inte svårt att göra kopplingen mellan ovanstående bilder att det skulle kunna vara samma tjej. I ett visst sammanhang skulle det kunna vara det, vi kan säga att det är det. I själva verket är porträttet en bild som David har tagit och den andra en blid som kommer från något som kallas Creative Commons. Där kan man söka efter bilder som man får lov att använda, vissa även i kommersiellt syfte.
Nu är det ju ingen tjej på någon av bilderna utan bilder av två tjejer. Det är egentligen bara tecken. Tydligare blir det i det den digitala världen där informationen består av ettor och nollor som t.ex. en dator måste tolka.
Tankar som jag funderar kring är om man på så sätt inte kan koppla en viss människa eller händelse till en bild, om man nu kan försvara sig med att den bara består av just ettor och nollor.
Bilden skulle lika gärna kunna vara manipulerad. Det är ganska lätt att ta en bild, kanske en bild som du lagt upp. Ta delar från den och använda i en annan bild.

Om Internet tar slut...

...vad händer då?
Som den inbitna "Internet addict" jag blivit känner jag att föregående post behöver en motreatktion.

Slutet av Internet?

http://www.slutet.se/

Tänk om man tänkte (såhär) kring identitesjakt

Tänk-om man fick välja, vraka och vältra sig i alla världens människor, dem med perfekt plockade ögonbryn, fylliga läppar och medryckande personlighet. Detta underbara tänk-om-syndrom får mitt nogrannt uppbyggda självförtoende att flaga. Tänk-om jag kunde vara någon helt annan. Någon perfekt. Eller tänk-om jag kunde få vara ett oskyldigt barn, guldgula lockar och pigga ögon, helt utan bördor. Eller, eller kanske en äldre herre, en sofistikerad kuf med buskiga ögonbryn och veckad panna. En person som bär på de sju havens hemligheter.

Tänk-om jag kunde vara mig själv.

Jag vill vara dem alla.
Perfekt och vacker på måndag.
Änglalik och barnslig på tisdag och eventuellt onsdag.
Torsdag ägnar jag åt att vara ålderlig och filosofisk.
Fredag super jag skallen av mig och gör saker jag annars inte vågar.
På helgen vilar jag.

Identitetsjakt verkar vara evigt, lika evigt som internet är oändligt. Jag kan välja en personlighet för varje ny morgon jag väcker. Kan vara pervers, tråkig, vacker, oskuldsfull eller låtsas vara mig själv på någon annans profil. Jag kan skapa en fiktiv person som har ett pseudonym; mig. Jag låtsas vara någon som i sin tur låtsas vara mig.

Och det talas om charader, ett spel, ett märkligt skådespel med oskrivna regler. Vilka är dessa regler? Reglerna för vårt skådespel i en virtuell värld? Eller får jag göra precis vad jag vill? Får jag ta mig an alla dessa roller? Hur kan någon egentligen veta om jag ljuger om jag kallar mig Laila_47 trots att mitt ansikte inte fått en enda fåra, inga kråkfötter eller trötta ögon. Tänk om Laila_47 bloggar om de tankar jag inte vågar? Vem kan säga att hon inte finns? Vem kan anklaga mig för att ljuga, jag kanske bara tänkte:Tänk-om jag kunde vara mig själv?Jag säger att jag dricker mina öl på fredag för att göra saker, för att våga göra saker jag annars inte vågar. Mitt internetanvändande verkar ha tagit en liknande vändning, jag visar upp min kallpratande, korrekta sida på facebook, har kvar helgon i smyg där jag låter mina tonårsdrömmar leva ut. På poeter.se visar jag mina innersta tankar för pretentiösa poeter, på efterfesten skryter jag om mina senaste bravader. Lunarstorm använder jag bara ibland nu för tiden, vi blev för många, alldeles för många som låtsades alldeles för mycket.Jag berusar mig själv med mina olika identiteter och gör saker jag annars inte vågar.

För tänk-om jag kunde vara mig själv.

Virtuella charader (intro.)

Hej!

I takt med exponeringen av våra liv på nätet växte mina funderingar om hur vi använder, uppfattar och känner för Internet.
Vad kan man vinna i sitt identitetsskapande och vad kan man förlora i integritet? Behöver vi vara rädda för att informationen om oss ska missbrukas eller kan vi bortförklara oss med att all information bara består av ettor och nollor?
Denna "blogg" kom till i samband med utformandet av ett konstprojekt tillsammans med David Sjöqvist som ställdes ut i Trollhättans Konsthall mellan 14:e och 24:e maj 2009. Det är studenter från programmen Digitala Media, filmproduktion samt kursen konst-, design- och multimediaprojekt på Högskolan Väst som tillsammans ställer ut under utställningen Media Art.

Hans konstprojekt består av två bilder helt uppbyggda av ettor och nollor och ett fotoalbum med bilder av honom samt den här sidan som är till för tankar och känslor om Internet. Till den här sidan har jag bjudit in lite folk som kommer att skriva om Internetrelaterade tankar, känslor och fenomen. Förutom inläggen är det alla som kommenterar med sin syn om de olika inläggen som kommer att vara själva kärnan av sidan. Ni får självklart bidra med förslag på ämnen som ni tycker är intressanta.

Mer om utställningen hittar du på inläggen:
På internet kan du se din grannes fotoalbum
Ettor och nollor, vad skapar verkligheten i bilden?


Vänliga hälsningar,

brunettdave