Den 27:e juli twittrade Brunettdave om facebookgruppen "Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen". Då hade den 21,741 medlemmar. Jag tyckte nog också att hon såg lite läskig ut men att det skulle finnas en grupp med så många medlemmar redan då tyckte jag var intressant. Nu elva dagar senare har gruppen 100,699. Det som Apoteket har lyckats med är en så kallad "snackis". Genom att nå ut till rätt personer och kanaler sprids företags produkter och varumärke vind för våg på Internet. Om det var medvetet från apotekets sida vet jag inte, men läskig eller inte så har produkten onekligen fått en väldigt stor spridning. Jag själv och alla andra som skriver om detta eller går med i gruppen bidrar på så sätt till denna form av marknadsföring. Förutom denna grupp finns mängder med motreaktionsgrupper på facebook. GT listar några av dem på artikeln som jag länkat till nedan. Nu finns det företag som specialiserar sig på att skapa snackisar. Det är väl egentligen något som funnits med länge, varje sak som ska marknadsföras vill man ju ska nå ut till så många som möjligt, men nu blir det allt smartare och oftast vet man inte ens om att det är reklam. Går reklam på tv stänger man av det, när vi gör reklamjobbet själva är det knepigare att ta sig ut.
I takt med exponeringen av våra liv på nätet växte mina funderingar om hur vi använder, uppfattar och känner för Internet. Vad kan man vinna i sitt identitetsskapande och vad kan man förlora i integritet? Behöver vi vara rädda för att informationen om oss ska missbrukas eller kan vi bortförklara oss med att all information bara består av ettor och nollor? Läs mer om bloggens uppkomst >>>